från dina porer

Klippte dem inte
Ojämnheterna ser man

innan det blöder

Örat fylls av min saliv

skriket skjuter fradga

och blandas med vaxet

Svaret är: ”Jaha.”

och undrar inget ytterligare

Hon grät för att jag svikit
”du är allt som är och allt som är gott”
Hon såg en möjlig framtid försvinna
Men hon hade ingen aning

Hon njöt av det jag gjorde
Sökte mig i några ord
och sa hon kände var jag var
men hon hade ingen aning

Hon klädde av mig
de mest markanta attribut
Såg förbi dem
Lät dem spela ingen roll
Letade efter det hon ville
och fan vad som passade in

Och inte någon
inte ens solen
kunde så starkt belysa
så starkt låta påskina
att det gick att se mig
med blotta ögat

Hon läste vad jag skrev:
”minus och propellrar”
Det försvan några ord
sa jag
Men hon hade ingen aning

Förstår du?

Det är jag, det är mitt liv på papperen
Det är mig du läser
Så tänk när du läser, och ge det en chans
Jag kan

Var inte så naiv
Bilda din egen uppfattning av det
Orden har inte bara en betydelse
inte Antingen
inte Eller
Leta lite, finn den bästa
din favoritnyans
Glöm de gråaktiga och tråkiga kulörerna
Du är fan smart! Jag vet vad du behärskar
Det här är inte svårt för dig
men du vågar inte?
Tänk!
och våga göra bort dig – du gör det inte
(och var inte så jävla naiv!)

De små ondskefulla, röda djävlarna
hackar männsikor i bitar
De är utan andra redskap, de använder sina händer
för att likt en nukleär kris; spränga själarna

Febrig kaos i en frisk människas hjärna
Ett psykotiskt vrål vibrerar hennes trumhinna
och synnerven manipuleras med en orealistisk dimension
Frenetisk kaos i en människas kärna

Djävlar studsar på sina gummerade underliv
i massor, i timmar och under ditt liv
I perioder, stjäl de dig
Hon blev rädd, okontrollerad och aggressiv

TACKA Fan för det!; (och han skrattar förvrängt)
Du och de andra har lämnats här att vänta
att förstöra er
Du ser blodigt skimmer
och att kroppen har förtvinat
Sedan ser du ingenting

Röster talar till dig
Stjäl dina ankar om hopp
Du hägnas in av stängsel
och hävdar att du sa Stopp! - i tid

Ritual
Bränslet tar snart slut
Sluten i puppan finns inget val
Ritual
Ett livsnödvändigt element
En lycka, ett flimmer
bara ett skval
Ritual

Anden samlas runt dig
och förgalnar dig
Medan de andra flyr ifrån dig
I helvetet hörs gälla skrik
Fatta! Du är död!

En mur omringar, utan hål, eller ljus
tränger inåt
komprimerar
och skrattar

Naken
Människor registrerar
Ingen mötande blick
Människorna tisslar
Människorna tasslar
hånler
Gör inget till förmån för någon

En droppe av vatten slår mot bladet
föll just från grenen ovanför
Ville fly? Den gjorde det!
Lämnar
spår, som oss
Behov, saknad, för att få veta om sig själv en gång
Blir den någonsin densamma igen?
Som vi, vårt vatten försvinner en dag