Hon såg vad jag hade skrivit:
“minus och otäcka propellrar”
visste vad det var
sa hon
Men hon hade ingen aning
Hon grät för att jag svikit
“du är allt som är och allt som är gott”
Hon såg en möjlig framtid försvinna
Men hon hade ingen aning
Hon njöt av det jag gjorde
Sökte mig i några ord
och sa hon kände var jag var
men hon hade ingen aning
Hon klädde av mig
de mest markanta attribut
Såg förbi dem
Lät dem spela ingen roll
Letade efter det hon ville
och fan vad som passade in
Och inte någon
inte ens solen
kunde så starkt belysa
så starkt låta påskina
att det gick att se mig
med blotta ögat
Hon läste vad jag skrev:
“minus och propellrar”
Det försvan några ord
sa jag
Men hon hade ingen aning
