Naglarna fylls av smuts
från dina porer
Klippte dem inte
Ojämnheterna ser man
innan det blöder
Örat fylls av min saliv
skriket skjuter fradga
och blandas med vaxet
Svaret är: “Jaha.”
och undrar inget ytterligare
Det doftar
från den bästa av parfymer
den lyckan rider
i tanken och i trådarna
i ögonen
i huden på tårna
Nio
och tjugo
du valde när vi skulle åka
Nu är han här,
han har ringt
och din packning är utspridd
Du är naken
så när som på
kalsonger
Leva med, och i
Andas samma
Dela, göra fel
Irritera, göra om fel
Störa, låta, inte ställa upp
Le, bort gråta
Inbilla sig
Tystna, bort förlåta
Ställa upp, göra fel igen
Förarga, bli arg
Skrika, kräkas
Leva ihop, dela med sig
med sig, av sig
Vara snäll, mötas av ont
ta emot, motas in
Trängas in, kännas trängd
Göra samma fel igen
Klandra, skylla ifrån
Montera ner
Rasa samman, gråter
Kräks, bygger ingenting
Klotsarna är svarta och lösa
De går inte att foga samman nu
Hon såg vad jag hade skrivit:
“minus och otäcka propellrar”
visste vad det var
sa hon
Men hon hade ingen aning
Hon grät för att jag svikit
“du är allt som är och allt som är gott”
Hon såg en möjlig framtid försvinna
Men hon hade ingen aning
Hon njöt av det jag gjorde
Sökte mig i några ord
och sa hon kände var jag var
men hon hade ingen aning
Hon klädde av mig
de mest markanta attribut
Såg förbi dem
Lät dem spela ingen roll
Letade efter det hon ville
och fan vad som passade in
Och inte någon
inte ens solen
kunde så starkt belysa
så starkt låta påskina
att det gick att se mig
med blotta ögat
Hon läste vad jag skrev:
“minus och propellrar”
Det försvan några ord
sa jag
Men hon hade ingen aning
Du verkar inte förstå nåt
Allt måste vara uppdukat, så jävla ordnat framför dig
Och du ler så jävla dumt
Det hånar mig, förstår du det
Förstår du?
Det är jag, det är mitt liv på papperen
Det är mig du läser
Så tänk när du läser, och ge det en chans
Jag kan
Var inte så naiv
Bilda din egen uppfattning av det
Orden har inte bara en betydelse
inte Antingen
inte Eller
Leta lite, finn den bästa
din favoritnyans
Glöm de gråaktiga och tråkiga kulörerna
Du är fan smart! Jag vet vad du behärskar
Det här är inte svårt för dig
men du vågar inte?
Tänk!
och våga göra bort dig – du gör det inte
(och var inte så jävla naiv!)
Blod i horder
fler av den sorten: Blod
Aktiva mord på döda personer
Sönderlevrade sår spyr ut blod
De små ondskefulla, röda djävlarna
hackar männsikor i bitar
De är utan andra redskap, de använder sina händer
för att likt en nukleär kris; spränga själarna
Febrig kaos i en frisk människas hjärna
Ett psykotiskt vrål vibrerar hennes trumhinna
och synnerven manipuleras med en orealistisk dimension
Frenetisk kaos i en människas kärna
Djävlar studsar på sina gummerade underliv
i massor, i timmar och under ditt liv
I perioder, stjäl de dig
Hon blev rädd, okontrollerad och aggressiv
TACKA Fan för det!; (och han skrattar förvrängt)
Du och de andra har lämnats här att vänta
att förstöra er
Du ser blodigt skimmer
och att kroppen har förtvinat
Sedan ser du ingenting
Ritual
En mördande, djupt sjunken blick
av tomhet, längtan och kval
Ritual
En dån, som ett muller
i eld
av hårda, förnedrande slag
Ritual
Röster talar till dig
Stjäl dina ankar om hopp
Du hägnas in av stängsel
och hävdar att du sa Stopp! - i tid
Ritual
Bränslet tar snart slut
Sluten i puppan finns inget val
Ritual
Ett livsnödvändigt element
En lycka, ett flimmer
bara ett skval
Ritual
Anden samlas runt dig
och förgalnar dig
Medan de andra flyr ifrån dig
I helvetet hörs gälla skrik
Fatta! Du är död!
Ett mörker rör sig, som är dött, som ser
sveper in
beslagtar
och förtröttar
En mur omringar, utan hål, eller ljus
tränger inåt
komprimerar
och skrattar
Naken
Människor registrerar
Ingen mötande blick
Människorna tisslar
Människorna tasslar
hånler
Gör inget till förmån för någon
En droppe av vatten slår mot bladet
föll just från grenen ovanför
Ville fly? Den gjorde det!
Lämnar
spår, som oss
Behov, saknad, för att få veta om sig själv en gång
Blir den någonsin densamma igen?
Som vi, vårt vatten försvinner en dag
